Kräftor, kalas och bröllop

Då var man gift! Så kan det gå, när vi har en tjôtig bankkvinna. Vi bytte ju till länsförsäkringar tidigare i sommar och hon tyckte verkligen att det var dags att vi gifte oss. Eftersom vi inte riktigt kunde redogöra för hur vi hade det med samboavtal så var det ju bara till att hålla med...

Varken jag eller Mats orkade ordna något "riktigt" bröllop, så efter att vi hade bestämt att ha ett kalas/kräftskiva för 10-årsjubileum här på gården + min födelsedag kläckte jag den briljanta idén att vi kunde passa på att gifta oss samtidigt. Hemlige Mats tyckte inte alls att det var en bra idé, "jobbigt med massa människor som tittar på OSS" - men efter lite trugande från min sida så gick han med på det.

Problemet var bara att det då var knappt två veckor kvar till kalaset... och det var papper och dylikt som skulle ordnas. Det var bara att plocka fram den vänaste rösten och ringa ett bedjande samtal till skatteverket som lovade att hjälpa till.

Helgen innan det var dags så åkte jag med Anna och hennes kompis Marie till Ullared. Mats och barnen skulle komma några timmar senare. Planen var att lämna in barnen på leklandet där en liten stund, medan vi köpte ringar och lite kläder till Mats. Hade kollat på nätet, det skulle vara öppet. Problemet var bara att i verkligenheten så fanns inte leklandet längre! Snopet... men det var bara att pressa ner barnen i en kundvagn och köra in i smyckesaffären. Expediten fick en rejäl chock när vi berättade att vigseln var om en knapp vecka. Men, det löste sig det med. Redan på onsdagen fick vi hem ringarna, graverade och klara!

Mamma skulle få viga oss, men det visste hon ju inte om. Kvinnan som sköter papperna på kommunen var aningen tveksam till detta, hon tyckte lite synd om mamma som inte fick förbereda sig. Det gjorde jag väl också, men nu fick det bli så här. Och eftersom mamma hade erbjudit sig flera gånger att viga oss så...

Det är ganska svårt att hålla sker hemliga tycker jag, höll på att försäga mig flera gånger. Men både jag & Mats lyckades, så ingen mer än vi och barnen visste något. Sofia skulle vara med och hålla fram ringarna.

Vi hade fantastiskt tur med vädret, lördagen var jättefin och ovanligt varm. Vi hade ordnat med ett tält och långbord däri. Vi var nästan 40 personer, många från Mats sida var här även om det tyvärr var många från min sida som inte kunde komma.

Efter massa mat fick gästerna gå en liten tipspromenad, då passade vi på att smita upp och byta kläder. Det roliga var när vi kom ner, då stod mamma i storarummet och pratade med barnen, men såg inte på oss. Så jag tog henne om axlarna och sa att nu går vi ut och dricker kaffe. Men hon hade fortfarande inte sett oss! Sen kom vi ut och då såg de andra att vi bytt om, så då sa jag att vi skulle passa på att gifta oss. Mamma frågade då - men vem ska viga er då?
Kom nog lite som en chock när jag svarade att det ska du, om du vill! Och det ville hon som tur var!

 

Efter lite fixande med läsglasögon och en och annan glädjetår så förklarades vi nu vara man & hustru. Då var väl på tiden, efter nästan 21 år tillsammans! Sen fick vi dansa brudvals - det hade vi inte tänkt oss... fast det gick hyfsat ändå :-)

Det blev en väldigt rolig kväll tillsammans - tack till alla som var med!
/Karin, nu Ryberg Manhem (hmm, kommer ta tid att vänja mig vid två efternamn)